Blåmögelost

Blåmögelost är en osttyp som kännetecknas av blågröna ådringar som uppkommer av mögelkulturer i osten under mognaden. Den vanligaste kulturen är Penicillium roqueforti, ibland Penicillium glaucum. Smak och textur varierar mellan produkter: många blåmögelostar är krämiga eller smuliga och har en distinkt, ofta pepprig eller jordig ton. Doften kan vara ganska stark och påminna om färska nötter eller svamp.

Tillverkningen börjar med mjölk, som kan vara pasteuriserad eller opastöriserad beroende på typ och region. Efter koagulering bryts kesen i curder, som dräneras och saltas. Osten formas och mögelkulturen införs så att blå ådringar bildas när osten mognar i kontrollerade rum med rätt temperatur och fuktighet. Mognadstiden varierar från några veckor till flera månader, beroende på typ av ost och önskad karaktär.

Variation och exempel: internationellt finns blåmögelostar som Roquefort, Gorgonzola och Stilton. I Sverige och Norden tillverkas också lokala blåmögelostar i olika stilar.

Användning: blåmögelost skivas ofta till bröd eller kex, serveras med frukt, honung eller fikon, och passar bra till vin eller port. Osten används också i sallader, såser eller gratänger och bidrar med rik smak och krämig textur.

Säkerhet och näring: blåmögelost innehåller protein, fett och kalcium. Personer som är gravida eller har nedsatt immunförsvar bör rådgöra med vårdgivare innan konsumtion, eftersom mögelkulturer kan utgöra risker för vissa individer. Förvaring sker i kylskåp, och öppnad ost bör ätas inom cirka en vecka.