Blodtryck

Blodtryck är det tryck som blod utövar mot väggarna i artärerna när hjärtat slår och när det vilar mellan slagen. Det mäts i millimeter kvicksilver (mmHg) och anges som systoliskt över diastoliskt tryck, till exempel 120/80 mmHg. Normalvärden varierar mellan individer och mätförhållanden, men allmänna riktlinjer anger normalt under 120/80 mmHg, förhöjt ungefär 120–129/<80, och olika stadier av hypertoni från cirka 130/80 och uppåt. Vid mycket höga eller snabbt uppkomna värden, till exempel över 180/120 mmHg, kan akut vård behövas.

Mätning av blodtryck görs oftast i vila, sittande med ryggstöd och armen i hjärtats nivå, med korrekt manschett. Automatiska enheter används ofta i vården eller hemma, medan manuell auskultatorisk metod kan användas av vårdgivare. För tillförlitliga värden rekommenderas flera upprepade mätningar över tid och ett medelvärde.

De flesta fall av högt blodtryck är primära (essentiell hypertoni) utan tydlig bakomliggande orsak. Sekundär hypertoni kan bero på njur-, hormonella eller endokrina tillstånd, sömnapné, vissa läkemedel eller kardiovaskulära sjukdomar. Riskfaktorer inkluderar ålder, övervikt, stillasittande livsstil, högt saltintag, rökning, alkoholkonsumtion, stress och familjär predisposition.

Långvarig hypertoni ökar risken för hjärtkärlsjukdomar, stroke, njurskada och ögonsjukdomar. Ofta saknas tydliga symptom i början, vilket gör regelbunden uppföljning och självövervakning viktigt.

Behandling fokuserar på livsstilsförändringar och, vid behov, läkemedelsbehandling. Livsstilsåtgärder inkluderar viktkontroll, regelbunden fysisk aktivitet, minskat saltintag, måttlig alkoholkonsumtion och rökstopp. Läkemedel som ACE-hämmare, ARB, kalciumkanalblockerare och tiaziddiuretika används beroende på individen. Målet är att sänka blodtrycket till normalt eller nära normalt, anpassat efter övrig hälsa. Har man hög risk eller comorbiditeter kan uppföljning och justering av behandling vara kontinuerlig.