Blodpumpen

Blodpumpen är ett begrepp som i svenskt medicinskt språkbruk oftast avser en artificiell pump som driver blodet i samband med kirurgi eller intensivvård. Den används för att upprätthålla cirkulationen när hjärtat är tillfälligt eller permanent svårt att pumpa blodet på egen hand, till exempel under hjärt-lungoperationer eller vid svikt i den egna pumpfunktionen.

Användning och funktion

Under operationer där hjärtat stoppas eller när patienten behöver kontinuerlig blodcirkulation utan egen hjärtverksamhet, kopplas blodpumpen till en hjärt-lungmaskin för att upprätthålla organperfusionen. Blodpumpen reglerar flöde och tryck och samverkar med syrgasmaskinen och blodets blodkroppar. I modern intensivvård används även mindre blodpumpar i exoseller eller i samband med extracorporeal membranoxygenering (ECMO) och vänster ventrikell pumpsystem (LVAD) för längre stöd.

Typiska tekniker och utveckling

Historiskt användes pneumatiska eller peristaltiska (roller-)pumpar i hjärt-lungmaskiner under midnattens utveckling av öppen hjärtkirurgi. Idag dominerar centrifugala pumpar och andra kontinuerliga flöden i många moderna system, vilket möjliggör större kontroll över flöde och lägre risk för skador på blodcellerna. Feld och biokompatibilitet är kritiska faktorer, liksom antikoagulantias bestämning för att minimera blödning och trombos.

Säkerhet och reglering

Blodpumpen kräver noggrann övervakning av flöde, tryck, blodgaser och koagulationsstatus. Utrustningen är föremål för strikt sterilitets- och kvalitetskrav samt utbildning av personal.

Historisk betydelse och nuvarande roll

Blodpumpstekniken var central i utvecklingen av modern öppen hjärtkirurgi och fortsätter att vara en viktig del av avancerad hjärt-kretsloppsterapi och livräddande stöd för patienter med allvarlig kardiovaskulär sjukdom.