Bildningsvarianter

Bildningsvarianter är ett begrepp inom språkvetenskapen som beskriver de olika sätten ord kan bildas eller förändras från en stam. Begreppet täcker avledning via affixering, sammansättning, förkortningar samt lån som anpassas till svenska mönster. Bildningsvarianter uppkommer genom historiska processer, dialektala skillnader och stil- eller registerval. Genom att studera bildningsvarianter kan man spåra hur ordskapandet utvecklas i ett språk och hur nyord sprids.

Vanliga bildningsvarianter är derivation genom affixation där nya ord bildas med suffix eller prefix, exempelvis läsbar från läsa + -bar, och vänlighet från vänlig + -het. Sammansättningar bildas när två fria ord kombineras, exempel vindkraftverk och solnedgång. Förkortningar och klippning innebär att ord kortas eller förenklas, som info från information eller tfn från telefon. Lån som anpassas till svenska böjnings- och avledningsmönster är också bildningsvarianter, till exempel data eller dator från engelska. Back-formation är när ett verb bildas av ett substantiv, som donera från donation. Omklassificering, eller zero-derivation, är när ett ord används i en ny ordklass utan nya affix.

Studiet av bildningsvarianter berör flera fält, bland annat lexikografi, språkpädagogik och språkets historiska förändring. Det är relevant för ordböcker, där olika bildningar registreras, och för språkplanering som vill förstå hur nya ord kan bildas och antas i allmänt bruk. Se även ordbildning, morfologi och ordklasser.