Förkortningar

Förkortningar är skrivna eller muntliga former som ersätter längre ord eller fraser. De används för att spara plats, förenkla kommunikation och öka tydligheten i olika sammanhang. En vanlig uppdelning i svenskan är mellan akronymer, som bildar ett uttalat ord (t.ex. radar och laser), och initialförkortningar, som uttalas bokstav för bokstav (t.ex. EU, USA och GPS). Det finns även förkortningar som består av delar av ord eller fraser, som till exempel t.ex. för till exempel, dvs. för det vill säga och m.m. för med mera, vilka ofta skrivs med punkter i tryckt text.

Typografi och stil varierar över tid och inom olika sammanhang. Traditionellt har många svenska förkortningar skrivits med punkter, särskilt i äldre texter, medan modern stil ofta föredrar färre punkter, särskilt för internationella initialförkortningar som EU eller NASA. Konsekvens är viktig: välj en modell och håll den genom hela texten. Den första gången en förkortning används bör den förklaras om läsaren inte väntas känna igen den.

Användning av förkortningar är vanlig inom medier, universitet, teknik och administration, men bör hanteras med måtta i publik kommunikation. I allmänna texter kan överdriven användning försämra läsbarheten, medan tydligt definierade termer i facktexter ökar precisionen. Sammanfattningsvis är förkortningar ett praktiskt verktyg när de används konsekvent och är lättförståeliga för målgruppen.