Beteendereglering

Beteendereglering är ett område inom psykologi och pedagogik som handlar om processer och strategier för att påverka och kontrollera beteenden hos individer. Det innefattar hur man påverkar både yttre omgivningsfaktorer och inre kognitiva och emotionella processer som styr hur man agerar i olika situationer.

Teoretiskt bygger beteendereglering på principer från operant inlärning samt självregleringsteorier. Beteenden kan förstärkas eller minskas genom konsekvenser, och individer kan lära sig planer, regler och rutiner som gör det möjligt att själva styra sina beteenden över tid. Exekutiva funktioner som planering, uppmärksamhet och självövervakning spelar ofta en central roll.

Praktisk tillämpning förekommer i skolmiljöer, arbetslivet, vård och socialt arbete. Vanliga metoder inkluderar tydliga regler och förväntningar, strukturerade rutiner, visuella scheman, positiv förstärkning, konsekvenser vid beteenden och målbaserad självovervakning. Miljöanpassningar, såsom minskat distraherande stimuli eller tydliga instruktioner, stödjer också regleringen av beteendet.

Mätning och uppföljning sker ofta genom beteendeobservation och registrering av specifika indikatorer som frekvens och varaktighet av beteenden, samt framsteg mot uppsatta mål. Det finns etiska överväganden kring övervakning och kontroll, samt kulturella skillnader i regleringspraxis.

Relaterade begrepp inkluderar självreglering, beteendeanalys och kognitiva strategier som hjälper individer att planera, övervaka och justera sitt beteende i olika sammanhang.