Baslinjebedömning

Baslinjebedömning, eller baselinebedömning, är den initiala insamlingen av information om en persons hälsotillstånd, funktion och andra relevanta faktorer innan en behandling, intervention eller studie påbörjas. Syftet är att skapa en referenspunkt för att kunna mäta förändringar över tid, planera behandling, bedöma risker och möjliggöra jämförelser mellan grupper eller individer.

Vanliga innehållsdelar vid baslinjebedömning inkluderar medicinsk historik och nuvarande mediciner, vitalparametrar, klinisk undersökning, laboratorieprover och bilddiagnostik vid behov. För funktionell status kan bedömningar av ADL/IADL, gångförmåga och Sozial- eller arbetsförmåga användas. Kognitiv screening och bedömning av mentalt välbefinnande är vanligt i äldre eller riskutsatta grupper. Nutritionstatus, sociala faktorer och smärtnivåer är också ofta del av baslinjen. I forskningssammanhang kan även livskvalitet och relevanta biomarkörer inkluderas. Val av instrument baseras på vad som är relevant för studiens eller rehabiliteringsprogrammets mål samt på validated tools.

Proceduren innebär ofta standardiserade protokoll och användning av validerade instrument. Tidsaspekten är avgörande – baslinjen tas vanligtvis före interventionen, ibland som stratifieringspunkt eller vid upprepade mätningar för att bedöma test–re-test-reliabilitet. Hantering av data innefattar kvalitetssäkring, sekretess och överföring till elektroniska journaler eller forskningsdatabaser. Analytiskt används baslinjevärden för att kontrollera gruppskillnader och kan justeras i statistiska modeller (t.ex. ANCOVA) för att bättre spegla effekter av interventionen.

Begränsningar kan uppstå genom mätfel, underskott i data och kognitiva eller respondentens svarsförmågor. Etiska aspekter inkluderar informerat samtycke och skydd av personuppgifter.