Balansflöden

Balansflöden är ett begrepp som används inom olika disciplin­er för att beskriva hur flöden av ämnen, energi eller information rör sig genom ett avgränsat system så att systemet hålls i balans över tid. En balans uppnås när inflöden, utflöden och förändringar i lagring summeras till noll i ett visst tidsintervall, dvs systemets mängd i lager bevaras.

Användningsområden inkluderar ekologi, hydrologi, fysiologi och ekonomi. Inom ekologi och geovetenskap beskriver balansflöden hur näringsämnen och vatten omsätts i ett ekosystem: tillförsel via nederbörd och fixation, upptag av växter, mineralisering och förändringar i lagring i jord eller biomass, samt förluster genom avrinning och volatilisering. Inom hydrologi beskriver vattenbalansen inflöden som nederbörd och indirekta flöden, utflöden som evapotranspiration och avrinning, och förändring i markvattenlagret. Inom fysiologi handlar balansflöden om homeostas där vätska, energi och näringsämnen rör sig mellan kroppens kompartment för att hålla inre förhållanden stabila. Inom ekonomi och energisystem används begreppet för flöden av kapital, varor och energi mellan sektorer, där lagerförändringar ingår i balansen.

Metoderna bygger ofta på mass- eller energibalans och kräver data om inflöden, utflöden och lagerförändringar. Modellering och fältobservationer används, samtidigt som osäkerhet och spatial heterogenitet utgör centrala utmaningar.

Se även: massa balans, homeostas, näringscykling, vattenbalans.