Autentiseringsflödet

Autentiseringsflödet är den process som ett system använder för att verifiera en användares identitet innan åtkomst till resurser beviljas. Det skiljer sig från auktorisering, som avgör vilka åtgärder användaren får utföra efter inloggning.

Vanliga komponenter i ett autentiseringsflöde är en användargränssnitt (inloggning), en identitetsleverantör (IdP) som utför verifiering, autentiseringsmetoder (lösenord, biometrik, certifikat eller lösenordsfria alternativ) samt protokoll och mekanismer för att utfärda och hantera sessions- eller åtkomsttoken (till exempel OAuth 2.0 eller OpenID Connect).

Processen börjar vanligtvis när användaren initierar inloggningen, presenteras lämpliga bevis (till exempel användarnamn och lösenord eller biometri), verifiering görs mot IdP eller backend, och vid lyckad verifiering utfärdas en session eller en token som sedan används för att få tillgång till resurser. I många system kan flera autentiseringsfaktorer krävas (MFA).

Vanliga mönster inkluderar lösenordbaserade flöden, lösenordsfria lösningar (till exempel WebAuthn/FIDO2), samt enkel inloggning med SSO via protokoll som SAML, OAuth 2.0 och OpenID Connect. Dessa standarder stödjer interoperabilitet mellan applikationer och identitetsplattformar.

Säkerhetsaspekter är centrala: phishing, credential stuffing och replay-attacker kan äventyra flödet. För att minska riskerna används MFA, phishing-resistenta autentikanter (som FIDO2), korta livstider på tokens, riskbaserad autentisering och regelbunden övervakning och loggning av inloggningsförsök.

Organisationer bör dokumentera och auditeras autentiseringsflöden, hantera sessioner korrekt och följa relevanta standarder och bästa praxis.