Arbetsdagslängden

Arbetsdagslängden är ett begrepp som beskriver hur lång en arbetsdag vanligtvis är i timmar inom ett visst sammanhang. Begreppet används inom arbetsrätt, arbetsmarknadsforskning och statistik för att ange den ordinarie arbetstiden under en arbetsdag i ett land, en sektor eller ett avtal.

I Sverige regleras den ordinarie arbetstiden huvudsakligen av Arbetstidslagen. Den vanligaste normen är åtta timmar per dag och upp till fyrtio timmar per vecka, fördelat över fem arbetsdagar. Överenskomna undantag i kollektivavtal eller individuella anställningar kan leda till andra mönster för den ordinarie arbetstiden, och övertid regleras separat.

Vid sidan av den ordinarie arbetstiden kan flextid, skiftarbete och deltid orsaka variationer i arbetsdagslängden för en enskild arbetstagare. Huvudfrågor i praktiken är hur mycket av dagen som faktiskt används till arbete och hur avvikelser mot ordinarie längd hanteras i arbetsrättsliga regler och avtal.

Mätningen av arbetsdagslängden kan göras som antalet arbetstimmar i en normal arbetsdag eller som genomsnittlig längd över en viss period. Data hämtas ofta från löne- och arbetstidsuppgifter, samt från arbetsmarknadsstatistik i nationalräkenskaper och av statistiska myndigheter.

Användningar av begreppet inkluderar jämförelser av arbetsmiljö, produktivitet och välfärd mellan länder eller sektorer, samt analyser av hur olika arbetsformer påverkar arbetsdagens längd. Se även Arbetstidslagen, övertid, flextid och arbetsschema.