Arbetstidslagen

Arbetstidslagen (1982:673) är en svensk arbetsrättslig lag som reglerar hur mycket och hur ofta arbetstiden får förläggas. Lagen gäller i princip alla arbetstagare och reglerar ordinarie arbetstid, raster och vila, övertid samt särskilda regler för natt- och söndagsarbete. Genom kollektivavtal kan vissa bestämmelser avvika, men inte mot lagens minimikraven.

Ordinarie arbetstid och referensperiod: Den ordinarie arbetstiden får i genomsnitt inte överstiga 40 timmar per vecka när den räknas över en referensperiod, vanligtvis fyra månader. Avvikelser kan tillämpas om de följs av motsvarande kompensation i form av ledighet eller övertidsersättning enligt avtal eller lagstiftning.

Rast, vila och övertid: Efter arbetsdagens början ska arbetstagaren få en rast om arbetet varar längre än sex timmar. En arbetsdag ska följas av sammanhängande vila. Övertidsarbete kräver övertidsersättning eller kompensationsledighet enligt lag eller kollektivavtal, och överskridningar av ordinarie tid är föremål för särskilda regler och hänsyn till arbetsmiljö.

Nattarbete, söndagsarbete och undantag: Nattarbete regleras särskilt för att skydda hälsa och säkerhet, och kan ge särskild kompensation eller anpassning av arbetstiden. Söndagsarbete och arbete under helgdagar tillåts i vissa fall men med extra ersättning eller ledighet. Vissa sektorer och tjänster regleras också i kollektivavtal eller särskilda undantag.

Tillsyn och rättsmedel: Arbetsmiljöverket övervakar efterlevnaden av lagen och kan förelägga åtgärder vid överträdelser. Lagen fungerar i samspel med kollektivavtal som kan ge detaljerade regler för olika branscher och företag.

---