Anslutningstyp

Anslutningstyp är ett begrepp som beskriver hur en enhet eller komponent kopplas samman med en annan. Det innefattar det fysiska gränssnittet (vilken kontakt och vilket fäste som används), överföringsmedia (elektriska, optiska eller radiobaserade signaler) samt vilken kommunikationsstandard eller vilket protokoll som reglerar överföringen.

Anslutningstyper kan beskrivas ur flera perspektiv: den fysiska anslutningen (till exempel kontaktformer och mekaniska dimensioner som RJ45, USB-C, HDMI eller en vanlig ljudkontakt), det elektriska eller optiska mediet (koppar, fiber eller radiokommunikation) och det nätverks- eller kommunikationslagret där protokoll används (till exempel Ethernet, Wi-Fi, Bluetooth, USB eller PCIe).

Trådbundna anslutningar kräver specifika ledningar och kontakter samt ofta vissa spännings- och strömkrav. Trådlösa anslutningar baseras på radiofrekvenser och säkerhetsprotokoll. Anslutningstypen påverkar överföringshastighet, räckvidd, felkänslighet, strömförsörjning och säkerhet.

Huvudbruket av termen är att tydliggöra vilka möjligheter en enhet eller ett system har att ansluta till andra. Den är avgörande vid kravställning, design och installation för att säkerställa kompatibilitet mellan enheter och standarder. I olika branscher som hemelektronik, informationsteknik, industriell automation och byggnadsteknik används begreppet för att beskriva vilka anslutningar som stöds. Dokumentation och produktspecifikationer listar normalt vilka anslutningstyper som stöds.