felkänslighet

Felkänslighet är ett begrepp som används inom teknik och riskhantering för att beskriva hur känslig en systemkomponent, process eller organisation är för fel, störningar eller variationer i indata. En hög felkänslighet innebär att små avvikelser eller fel mycket lätt kan leda till funktionsstopp eller felresultat, medan låg felkänslighet betyder större motstånd mot störningar. Begreppet innefattar både den tekniska sårbarheten i konstruktionen och hur fel sprids genom systemet.

Bedömning av felkänslighet sker ofta med metoder som felträdsanalys (FTA), felmodeffektest (FMEA), robusthets- och stresstester samt känslighetsanalys. Data från felrapporter, underhållsregister och simuleringsmodeller används för att uppskatta sannolikhet och möjliga konsekvenser av olika felscenarier. Produktens eller systemets felkänslighet påverkas av faktorer som arkitektur, redundans, kvalitetsnivå på komponenter, toleranser, mjukvarans felhantering, diagnostik och övervakning.

Motåtgärder syftar till att minska felkänsligheten genom designval som redundans, modulär arkitektur, fail-safes och fail-operating modes, enklare gränssnitt, tydliga felmeddelanden, testbarhet och förebyggande underhåll. Användar- och processdesign kan också minska felkänsligheten hos människor genom utbildning, tydlighet och felpreventiva arbetsflöden.

Användningsområden för begreppet är brett och inkluderar datorsystem, inbyggda system, maskinvarudesign, fordonsindustri samt organisations- och säkerhetsrisker. Felkänslighet används för att jämföra olika designalternativ och som en del av riskhanteringsprocessen.