Allmänkondition

Allmänkondition är ett begrepp som används för att beskriva en persons övergripande fysiska tillstånd och förmåga att utföra vardagliga och fysiska uppgifter över tid. Begreppet innefattar flera dimensioner av kondition, där de mest centrala är cardio-respiratorisk kondition (hjärtats och lungornas förmåga att leverera syre till arbetsmusklerna), muskulär styrka och uthållighet, rörlighet, balans och koordination. Allmänkondition påverkas av livsstil, kost, sömn, ålder, kön och genetiska faktorer, samt av hur regelbunden träningen är. Det är inte en strikt medicinsk term, utan används särskilt inom idrottsvetenskap, hälsofrämjande arbete och i skolor för att beskriva fitnessnivån i stort.

Bedömning av allmänkondition sker ofta med olika tester och observationer, exempelvis submaximala eller maximala tester av syreupptagningsförmåga (VO2 max), gångtest, benstyrka och rörlighet. Eftersom resultat påverkas av dagsform och andra faktorer används flera mått tillsammans för en samlad bild av individens konditionsstatus.

Genom regelbunden träning kan allmänkonditionen förbättras avsevärt. Rekommenderat är regelbunden aerob aktivitet som högintensiva intervallpass eller måttlig kontinuerlig träning, minst cirka 150 minuter per vecka för vuxna, kombinerat med styrketräning två till tre dagar i veckan. Variation och progression är viktigt för fortsatt förbättring och skadeförebyggande. Andra faktorer som kost, vätskeintag, sömn och stresshantering påverkar också allmänkonditionen. För arbets- och vardagslivet har högre allmänkondition kopplats till bättre energinivåer, ökad arbetskapacitet och sänkta risker för livsstilssjukdomar.