Adenosinnivået

Adenosinnivået betecknar koncentrationen av adenosin i den extracellulära vätskan i vävnader eller i plasma. Eftersom adenosin bildas vid nedbrytningen av ATP och snabbt tas upp eller metaboliseras av celler, speglar nivån ofta cellernas energitillstånd och lokala purinerg signalering.

I kroppen produceras adenosin huvudsakligen när ATP frisätts under metabolismstress, hypoxi eller inflammation. Extracellulär ATP omvandlas till AMP av CD39, och AMP till adenosin av CD73. Adenosin kan också frisättas direkt från vissa celler. Nivåerna regleras sedan av transportörer (ENTs) som transporterar adenosin över cellmembran och av intracellulära enzymer som adenosinkinase och adenosindeaminas som omvandlar adenosin till AMP respektive inosine.

Adenosinin verkar genom fyra G-proteinkopplade receptorer: A1, A2A, A2B och A3. Receptorkonstellationerna ger olika effekter beroende på vävnad. Generellt orsakar A1 och A3 minskad exciterbarhet och neurotransmission i nervsystemet; A2A och A2B medför vasodilatation, antiinflammatoriska effekter och skydd av vävnad under stress. I hjärnan bidrar ökade adenosinnivåer till sömntryck, och i hjärt-kärlsystemet används adenosin kliniskt för att sänka AV-överledningen vid supraventrikulär tachykardi. Koffein hämmar adenosinreceptorer och motverkar dessa effekter.

Förekomsten av adenosinnivåer varierar snabbt och påverkas av fysiologiska tillstånd. I plasma ligger adenosin oftast i nanomolära till lågamikromolära intervall men kan öka vid hypoxi, ischemi eller inflammation. Forskning och klinik studerar lokala nivåer med mikro-dialys eller biosensorer för att förstå purinerg signalering och dess roll i sjukdomar.

---