ACTHstimuleringstest

ACTH-stimuleringstest, ofta kallat cosyntropin-test, är en diagnostisk undersökning som bedömer binjurebarkens reservkapacitet genom att ge syntetiskt ACTH (cosyntropin) och mäta cortisolens respons. Testet används främst för att utreda binjurebinsufficiens (primär och sekundär) samt att bedöma HPA-axens funktion hos personer som får långtidsbehandling med glukokortikoider. Det kan också användas i vissa fall för att utvärdera behandlingseffekt vid misstänkt eller misstänkt nybildad binjurebinsufficiens.

Procedur: Vid undersökningen tas ett basalmål cortisol. Därefter ges cosyntropin vanligtvis som 250 mikrogram intravenöst eller intrammentöst. Blodprover tas igen efter ungefär 30 och/eller 60 minuter för att mäta cortisol. En vanlig tolkning är att en adekvat respons är en stimulated cortisol som överstiger cirka 500 nmol/L (≈18 μg/dL) vid något av tidsmomenten; lägre värden talar för ineffektiv binjurebarksfunktion. Vissa laboratorier använder olika cutoffs beroende på assay.

Tolkning och användning: Vid primär binjurebinsufficiens är kortisolsvaret ofta mycket lågt eller närmast frånvarande. Vid sekundär eller tertiär insufficiens kan svaret vara delvis eller helt normalt i början, beroende på hur länge ACTH-insuffiensen varit närvarande. Testet används inte i akuta binjurekriser utan behandlas först akut, och resultaten kan påverkas av tidigare eller pågående glucocortikoidbehandling samt av laboratoriets metoder.

Förberedelser och risker: Exogena kortikosteroider kan påverka resultaten, så information om aktuella läkemedel är viktig. Biverkningar är ovanliga men kan inkludera lokala reaktioner eller mycket sällan allergisk reaktion. Testet är generellt säkert när det utförs enligt riktlinjerna.