ACEhämmarrelaterat

ACEhämmarrelaterat avser fenomen och kliniska aspekter som är kopplade till ACE-hämmare, en klass av blodtryckssänkande läkemedel som används inom kardiologi och nefrologi. Dessa läkemedel hämmar enzymet angiotensin-converting enzyme, vilket minskar produktionen av angiotensin II och ökar halterna av bradykinin. Resultatet blir vasodilatation, lägre perifert motstånd och ofta sänkt blodtryck, samt förbättrad glomerulär filtration vid vissa njursjukdomar.

Indikationer inkluderar behandling av hypertoni, hjärtsvikt med reducerad vänsterkammarfunktion, postinfarkt-följsamhet och skydd av njurfunktionen vid diabetes eller andra nefroprotektiva ändamål. ACE-hämmare används även vid proteinuri och vissa former av njursjukdomar där de har visat skyddande effekt.

Vanliga biverkningar är hosta orsakad av bradykininökning, hyperkalemi, yrsel eller lågt blodtryck. En mer sällsynt men allvarlig biverkning är angioödem, som kan kräva omedelbar vård och även vara livshotande. Förekomsten av hosta och angioödem är tydligare hos vissa patientgrupper. ACE-hämmare bör användas med försiktighet vid njurfunktionsnedsättning, dehydrering och bilateral renal artärstenos.

Kontraindikationer och försiktighet innefattar graviditet och amning, samt generell försiktighet vid nedsatt njurfunktion. NSAID-läkemedel och vissa diuretika kan påverka effekterna eller öka risken för njurskada eller hyperkalemi när de kombineras med ACE-hämmare.

Övervakning innefattar regelbunden kontroll av blodtryck, serumkreatinin och kaliumnivåer, särskilt vid nyinsättning eller dosjustering. ACE-hämmare skiljer sig från ARB:er genom predispositionen till bradykininrelaterade reaktioner som hosta eller angioödem.