Återabsorptionen

Återabsorptionen är ett fenomen där energi eller ämnen som har lämnat ett medium åter tas upp av samma system eller av dess omgivning i stället för att fortsätta ut i omgivningen. Begreppet används inom flera fält och beskriver olika mekanismer där överföringen inte slutförs i det fria rummet.

Inom medicin och fysiologi används termen särskilt om hur njurarna återabsorberar vatten, joner och näringsämnen ur filtratet i njurtubuli tillbaka till blodbanan. Vattenåterabsorptionen regleras bland annat av antidiuretiskt hormon (ADH) och natriumåterabsorptionen i distala tubuli och samlingsrören. Glukos och många aminosyror absorberas också i proximal tubuli genom specifika transportörer.

Inom fotokemi och optik förekommer återabsorption när fotoner som emitteras av ett material åter tas upp av samma material. Detta kallas ofta självabsorption eller inner-filter-effekt och kan minska fluorescensutbytet samt försämra spektral topografi. Återabsorptionen ökar vid hög koncentration eller när emissionens och absorptionens våglängder överlappar.

I astronomin och inom materialvetenskap uppstår återabsorption när den utsända strålningen färdas genom damm eller gas som absorberar vissa våglängder innan strålningen lämnar området. Effekterna visas som förändringar i spektra och kontinuitet och påverkar tolkningen av kemisk sammansättning, temperatur och avstånd. Inom scintillatorer och ljusdetekter vill man ofta minimera återabsorptionen för att behålla hög effekt.

Sammanfattning: Återabsorption beskriver att energi eller materia åter tas upp i systemet och kan leda till minskad observerad emission eller förändrade spektra, beroende på sammanhang.