överföringsmönster

Överföringsmönster är återkommande sätt som klienten relaterar till terapeuten på, där känslor, attityder och förväntningar överförs från tidigare betydelsefulla personer, oftast föräldrar eller andra anknytningsfigurer, till den nya relationen. Mönstren kan färga hur klienten tolkar terapeutens ord, hur hen svarar i samtalet och vilken sorts närhet eller avstånd som upplevs som tryggt eller hotfullt.

Orsaken till överföringsmönster ligger i tidigare relationers interna scheman och anknytningsmönster. Genom terapeutiska relationer manifesteras ofta omedvetna konflikter och affekter i en form som klienten upprepar eller återupplever. Mönstren kan vara positiva, som idealisering av terapeuten, eller negativa, som misstro, ilska eller rädsla för avvisande. De kan också visa sig som upprepad behovs- eller kontrollbeteende, beroende på klientens tidigare erfarenheter.

I klinisk praxis används överföringsmönster ofta som ett verktyg för insikt och förändring. Genom observerande och tolkande ansvar kan terapeuten hjälpa klienten att förstå hur tidigare relationer formar nuvarande beteenden och känslor. Detta kan stärka terapirelationen och ge möjlighet till ny erfarenhet av anknytning och självreglering. Hanteringen kräver försiktighet och etik, eftersom överföring också kan väcka starka känslor hos terapeuten (countertransference) och kräva reflektion samt tydliga gränser.

Sammanfattningsvis fungerar överföringsmönster som en spegel över klientens interna representationer av andra människor, och deras utforskande utgör en central del av psykodynamiska och relationsinriktade terapiformer.