överfuktning

Överfuktning är när fukthalten i ett material eller i en miljö överstiger vad som är avsett eller säkert. Det kan gälla relativ luftfuktighet eller fukthalt i fasta material som trä, betong eller textilier. Begreppet används inom flera fält där fukt påverkar kvalitet, funktion och hälsa.

Vanliga område där överfuktning är problematiskt omfattar byggnader, möbler, textilier, elektronik och livsmedels- eller jordbruksprocesser. Orsakerna inkluderar vattenläckor, bristfällig ventilation, kondensation pga temperaturskillnader, hög utomhusfuktighet, dålig avrinning eller läckage i tak och väggar.

Konsekvenserna av överfuktning varierar med material och miljö men kan vara omfattande. Mögel- och rötsvamp kan bildas i trä och väggmaterial, trä kan svälla och deformeras, betong och murverk kan få skador och fuktkonduktionsproblem kan leda till korrosion i metall eller elektriska fel. Hos människor och byggnader ökar risken för lukt, dålig luftkvalitet och hälsoproblem vid långvarig fukt.

Mätning och övervakning sker med hygrometrar och fuktmätare som anger relative fuktigheten eller fuktkoncentration i materialet. Överväganden vid utredning omfattar att kontrollera källan till fukt, bedöma skadans omfattning och utföra fuktklassning på byggnadsmaterial samt garderober, textilier och golv.

Förebyggande och åtgärder fokuserar på god ventilation, avfuktning vid behov, tätning av sprickor, bättre dränering och vattentäta skikt samt temperaturkontroll. Vid befintlig överfuktning riktas åtgärderna mot att torka området, ta bort mögel, reparera skador och återställa kontrollerat inomhusklimat till säkra nivåer. Generella riktlinjer pekar på att inomhusklimat ofta bör ligga i ett behagligt relativt fuktighetsintervall (cirka 30–60 procent) och att träets fukthalt normalt ligger i en säker räckvidd som varierar med träslag.