ögonmotoriken

Ögonmotoriken är den del av synsystemet som reglerar ögats position och rörelser för att uppnå och behålla en stabil binokulär bild. Den omfattar de extraokulära musklerna samt de centrala kontrollsystemen som koordinerar blickens riktning, fixationsstabilitet och olika typer av ögonrörelser, såsom snabba blickbyten, följerörelser och konvergens.

Anatomi och innervation: Varje öga hålls i rätt position av sex extraokulära muskler: rectus superior, rectus inferior, rectus medialis, rectus lateralis samt obliquus superior och obliquus inferior. De flesta musklerna innerveras av n. oculomotorius (III); endast laterala rectus och obliquus inferior leds av n. abducens (VI) respektive n. trochlearis (IV). Ögonlockets lyftmuskel levator palpebrae superioris innerveras också av III. Muskelrörelserna möjliggör adduktion och abduktion, höjning och sänkning samt in- och utrotation (intorsion/extorsion).

Central kontroll och rörelsemönster: Frivilliga blickar styrs ofta av frontal eye fields (FEF) och andra kortikala områden; subcorticala centra i hjärnstammen (nucleus oculomotorius, nucleus abducens, nucleus trochlearis) samt superior colliculus koordinerar saccader (snabba blickbyten) och följerörelser (smooth pursuit). Vergensrörelser (konvergens och divergence) används för att fokusera på nära respektive längre objekt. Vestibulo-ocular reflexen stabiliserar blicken vid huvudrörelser. Nystagmus kan uppträda vid störningar i kontrollsystemet eller perceptionen.

Utveckling och klinik: Binokulär syn utvecklas under barndomen; god ögonmotorik är viktig för fusionsbilden. Sjukdomar eller funktionsnedsättningar kan ge strabismus (skelning) och amblyopi, samt nystagmus och pareser i de oculomotoriska nerverna III, IV och VI. Diagnostik görs genom ögonrörelsetester, cover test och neurooftalmologisk bedömning.