synsystemet

Synsystemet, eller det visuella systemet, är de biologiska strukturerna och processerna som möjliggör synintryck. Det omfattar både ögats främre delar som fångar och fokuserar ljus och näthinnen där ljus konverteras till nervsignaler, samt hjärnans områden som tolkar signalerna till meningsfull bild och orientering i rummet.

Anatomin inkluderar ögat med hornhinna, lins, iris och pupill, som reglerar ljusinfall, samt näthinnan som innehåller tappar och stavar. Tappar är viktiga för färg och detaljer i ljusa förhållanden, medan stavar dominerar i mörker och bidrar till rörelseperception. Macula och fovea ger hög skärpa och detaljer i central syn.

Från näthinnan leds signaler via fotoreceptorernas banor till bipolära celler och ganglieceller, vars axoner bildar synnerven. Synnerven lämnar ögat, passerar genom chiasma opticum och fortsätter som tractus opticus till thalamus laterala geniculatekärna, innan de når primära synbarken i occipitalloben. Här kommunicerar informationen vidare till dorsal- och ventralströmmar för rumslig information respektive objektigenkänning.

Synsystemet bearbetar färg, ljusintensitet, rörelse och djup och bygger upp en sammanhängande upplevelse av världen. Plastiska mekanismer i näthinnan och i hjärnans synområden möjliggör anpassning till olika ljusförhållanden och lärande av synbaserade uppgifter.

Skador kan påverka olika delar av systemet, till exempel refraktionsfel, grön starr (glaukom), åldersrelaterad makuladegeneration och diabetisk retinopati. Behandling och forskning fokuserar på att bevara synfunktionen, korrigera fel och förstå hur synintryck omvandlas till perception.