ögonlocken

Ögonlocken är två tunna hudveck som skyddar ögat genom att stänga och öppna sig när vi blundar och blinkar. Övre ögonlocket fogas till ögat av muskeln levator palpebrae superioris och hålls i rörelse av orbicularis oculi. Nedre ögonlocket verkar tillsammans med övre längs ögonhålan. Inuti ögonlocket sitter tarsalplattor som ger stadga och meibomska körtlar som avger en fettaktig del av tårfilmen. På framsidan finns ögonfransarna som utgör en första försvarslinje mot inträngande partiklar; insidan täcks av konjunktiva.

Funktionerna hos ögonlocken inkluderar skydd mot skador, tryckreglering och stöd för att sprida tårfilmen över ögat vid blinkning. Tårfilmen består av tre skikt: ett mucin- eller mukouskikt, ett vattnigt skikt och ett fettlager som härrör från de meibomska körtlarna. Blinkningar hjälper till att fördela tårvätskan för att hålla ögat fuktigt och klart.

Vanliga tillstånd som påverkar ögonlocken inkluderar blefarit, en inflammation vid ögonlockskanten; hordeolum (stye), en akutinfektion i ögonlockskörtlarna; chalazion, en kronisk inflammation i meibomska körtlar; samt entropion eller ectropion, där övre eller nedre ögonlocket avviker i inåt- eller utåtriktning. Ptosis innebär hängande ögonlock.

Behandling fokuserar på hygien och symtomlindring: varma kompresser, ögonsalva eller droppar vid infektion, och ibland antibiotika. Persistenta chalazion eller kirurgiskt beskrivna anomali hos ögonlocken kan kräva kirurgisk åtgärd. Vid symtom eller osäker diagnos bör professionell vård sökas hos en ögonläkare.