Tårfilmen

Tårfilmen är en mycket tunn vätskelager som täcker ögats yta, främst hornhinnan och konjunktivan. Den upprätthåller en jämn refraktiv yta, skyddar mot mikrobiell infektion och minskar avdunstningen av tårvätskan. Filmen förnyas kontinuerligt och sprids över ögats yta vid blinkning.

Tårfilmen består av tre skikt: mucinlagret som fäster vid ögats epitel via gobletceller och gör ytan fuktig; det vattniga lagret som produceras av tårkörtlarna och innehåller vatten, elektrolyter och antimikrobiella ämnen; och det lipidlagret som bildas av de meibomska körtlarna i ögonlocken och som minskar avdunstningen samt hjälper ytan att bli och förbli jämn.

Funktionerna inkluderar smörjning, skydd mot mikroorganismer, näringsstöd till epitelvävnad samt upprätthållande av en stabil optisk yta. Filmen är dynamisk och regleras av produktion i tårkörtlarna, spridning genom blinkning och avlägsnande via tårkanalerna.

Stabiliteten kan påverkas av de tre skikten. Basala tårar produceras kontinuerligt, reflexiva tårar bildas vid irritation och evaporativa tårar dominerar när lipidlagret är för tunt eller vid meibomska körteldysfunktion (MGD). Tårfilmens brytningstid (TBUT) används som ett mått på stabilitet; längre TBUT indikerar bättre filmsättning.

Sjukdomar relaterade till tårfilmen inkluderar torra ögon och meibomsk körteldysfunktion, samt autoimmuna tillstånd som Sjögrens syndrom. Diagnostiska metoder inkluderar Schirmer-test, TBUT, fluorescein- och lissamingröna färgningar, mätning av tårosmolaritet samt meibografi för att utvärdera meibomska körtlarna.

Behandling syftar till att återställa en stabil film och kan omfatta artificiella tårar, lipidrika droppar, varma kompresser och ögonlockshygien, receptbelagda antiinflammatoriska medel samt övervägande tårkanalspluggar vid behov. Forskning fokuserar på de olika komponenternas samspel för förbättrad tårfilm.