tårosmolaritet

Tårosmolaritet, eller tear osmolarity på svenska kliniska sammanhang, är koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar i tårvätskan, vanligen uttryckt i milliosmoler per liter (mOsm/L). Den speglar tårfilmens osmotiska status och är viktig för ögats yta eftersom hyperosmolaritet är kopplat till torrhet och skada på ocular surface.

Mätning av tårosmolaritet görs vanligtvis med point-of-care- osmometrar, till exempel TearLab eller liknande enheter. Prov tas från övre eller nedre tårsuben eller ögats kant med små volymer tearr, och resultatet påverkas av provtagningsteknik, tårproduktion och tårfilmens tjocklek samt användning av kontaktlinser. Devicevariation kan också påverka värdena, så kliniker tolkar resultaten tillsammans med kliniska fynd.

Normala värden ligger ungefär i intervallet cirka 290–310 mOsm/L. Hyperosmolaritet övergår ofta 308–316 mOsm/L och ses vid torra ögonsyndromet; högre värden korrelerar vanligtvis med ökad sjukdomsaktivitet och symptom, och kan användas för att övervaka behandlingseffekt. Det är dock viktigt att notera att tårosmolaritet varierar diurnalt och mellan individer.

Begränsningar inkluderar mätvarianter mellan olika instrument, individuell fysiologi och att tårosmolaritet inte ensamt räcker för diagnos av torra ögon. Den används istället tillsammans med andra tester som Schirmer, tear break-up time och kliniska symtom för att bedöma ögats yta och behandlingsbehov. Hyperosmolaritet fungerar som en central mekanism i sjukdomens patofysiologi genom att bidra till inflammation och epithelial skada.