behandlingsbehov

Behandlingsbehov är ett begrepp som används inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst för att beskriva att en person har behov av medicinsk behandling, rehabilitering eller annan vård som syftar till att förebygga, bota eller lindra sjukdomar och deras konsekvenser. Behovet kan gälla somatiska tillstånd, psykisk ohälsa, funktionsnedsättningar eller smärta, och påverkas av diagnos, prognos, funktionstillstånd och individens livssituation samt värderingar och önskemål. Begreppet används i både akut och långsiktig vård samt i planering av insatser som habilitering, rehabilitering, palliativ vård eller stödinsatser i hemmet.

Bedömning av behandlingsbehov görs av vårdgivare med medicinsk kompetens och sker ofta i samarbete med patienten. Processen innefattar klinisk undersökning, anamnes, relevanta tester och riskbedömningar samt etiska och rättighetsmässiga överväganden. Den ska respektera patientens självbestämmande och informerat samtycke, men i vissa fall kan vårdgivare behöva fatta beslut när patientens beslutsförmåga är nedsatt eller när risker för allvarlig skada föreligger.

Behandlingsbehov har stor betydelse för vårdplanering och beslutsfattande. Om ett tydligt behov föreligger planeras insatser, mål och uppföljning, och beslut om vårdnivå, medicinering, erbjudna terapier och remittering till specialiserad vård kan bli aktuella. Begreppet är dynamiskt och kan förändras över tid till följd av sjukdomsprogress, behandlingseffekt och förändrade livsvillkor.

Etiska och organisatoriska aspekter kring behandlingsbehov berör samtidigt frågor om autonomi, jämlik vård, kultursensitivitet och resursfördelning. Regelbunden re-evaluering och tydlig kommunikation är centrala delar i arbetet med behandlingsbehov.