ögonlockskanten

Ögonlockskanten är den fria kanten av ögonlocket där hud och slemhinna möts och där ögonfransarna fäster längst marginalen. Den finns på både övre och nedre ögonlocket och utgör övergången mellan den yttre huden och den inre konjunktivan. Kanten är en viktig anatomisk markör för både normal anatomy och olika sjukdomstillstånd.

Anatomi och struktur: Ögonlockskanten består av två lameller. Den främre lamellen utgör hudens yttre del och omfattar ögonfransarna och deras hårfolliklar. Den bakre lamellen består av tarsalplattan och palpebral konjunktiva som vilar mot ögongloben. Grå linjen (grå linjen) är en kliniskt relevant markör som visar övergången mellan främre och bakre lamell. På den bakre kanten öppnar Meibomska körtlarna (Meibomska körtlarna) i marginalen och mynnar bakom kanten, medan körtlar vid ögonfransraden (såsom Zeis- och Moll-körtlar) förlänger löpande med hårsäkerna.

Funktion: Ögonlockskanten bidrar till att skydda ögat och att fördela tårfilmen. Meibomska körtlarna producerar lipidskiktet i tårfilmen som minskar avdunstning och stabiliserar ytan. Blinkningar hjälper till att rengöra kanten och sprida tårvätskan över ögats yta.

Klinisk betydelse: Sjukdomar som blefarit påverkar vanligtvis ögonlockskantens kantlinje och fransraden. Inflammation kring den främre lamellen kallas anterior blefarit, medan meibomsk vävnad inflammeras vid posterior blefarit eller Meibomska körtelrubbningar (Meibomsk körtel dysfunktion, MGD). Herpes eller svullnad kan förekomma vid marginalen. Akuta infektioner som externa hordeolum (stye) eller interna hordeolum kan uppstå i närheten av ögonlockskanten eller dess körtlar. Chalazion uppstår när Meibomska körtlar blockeras och resulterar i en kvarstående knuta i kanten.

Se även: ögonlock, konjunktiva, tearducts.