ädelgasstruktur

Ädelgasstruktur avser en elektronfördelning i atomer eller joner som liknar den hos ädelgaserna, dvs en sluten yttre elektronskal. Denna konfiguration ger stabilitet och ofta låg kemisk reaktivitet.

I kemin används ofta begreppet som en kärnkonfiguration eller en ädelgas-core vid beskrivning av elektronfördelningen. Exempel på vanliga referenskonfigurationer är natrium som [Ne] 3s1, magnesium som [Ne] 3s2, aluminium som [Ne] 3s2 3p1 och klor som [Ne] 3s2 3p5. För väte och helium följs oftast duetten: H är 1s1 och He är 1s2.

Den yttre valenselektronkonfigurationen bestämmer atomens förmåga att bilda bindningar. Genom att dela, ge upp eller få elektroner uppnår atomer ofta en ädelgasstruktur och därmed en stabil oktett (duett för H och He). I praktiken används denna struktur som grund i Lewis-strukturer och i förståelsen av bindningar.

I molekyler speglas ädelgasstrukturen i hur elektronerna är fördelade runt varje atom. Exempelvis i vatten uppnår syre åtta valenselektroner genom två kovalenta bindningar till väte samt två fria elektronpar, vilket förklarar både bindningsantal och molekylgeometri. Andra exempel är Na som i föreningar oftast bildar en enkel bindning via sitt yttre s-electronskal.

Noterbart är att vissa atomer i tredje perioden och högre kan utöka sitt yttre skal med d-orbitaler, vilket ger en expans oktet i vissa föreningar som SF6. Ädelgasstruktur används därför som en praktisk modell, men den är inte alltid helt exakt för alla föreningar.