referenskonfigurationer

Referenskonfigurationer är standardiserade uppsättningar av systemkomponenter och deras parametrar som används som en gemensam referens vid design, test, inköp och underhåll av ett system eller en produkt.

En referenskonfiguration beskriver vilka hårdvarukomponenter, operativsystem och mjukvaror som ingår, vilka nätverksinställningar som gäller samt driftsprocedurer och prestationskrav.

Syftet är att skapa förutsägbarhet och jämförbarhet mellan leveranser, underlätta kommunikation med leverantörer och kunder samt ge en stabil grund för evaluering och val av produkter.

Vanligtvis upprättas referenskonfigurationen som en dokumenterad baslinje och uppdateras genom formella förändringsprocesser. Den ska inkludera versioner, beroenden, konfigurationsparametrar och kompatibilitetskrav.

I konfigurationshantering fungerar referenskonfigurationen som en baslinje (baseline) som används för att kontrollera förändringar, spåra historik och säkerställa konsekvens mellan utveckling, test och produktion.

Fördelar inkluderar ökad reproducerbarhet, tydligare kravbaser, enklare upphandling och bättre riskhantering. Utmaningar är att hålla baslinjen uppdaterad, hantera mångfald av användningsfall och förenkla dokumentationen.

Exempel på tillämpningar finns inom IT, där en referenskonfiguration kan beskriva en standardserver eller kluster; inom tillverkning, en referenslayout för en fabrikslinje; och inom nätverk, en standardiserad nätverksdesign.