Övervakningsvideo

Övervakningsvideo, eller videoövervakning, avser bild- och ibland ljudinspelning som samlas in av övervakningssystem för att observera och dokumentera händelser i offentliga eller privata miljöer. Syftet kan vara att förebygga brott, öka säkerheten, övervaka processer eller stödja rättsväsendets arbete. Inspelningar kan användas som bevis i utredningar eller för att förbättra arbetsmiljöer och trafiksäkerhet.

Teknik och utrustning är mångsidiga. Vanliga komponenter inkluderar övervakningskameror (analog eller digital/IP-baserade), synkronisering och videostyrning via ett videohanteringssystem (VMS). Moderna system kan ha funktioner som pan-tilt-zoom, nattseende via infraröd belysning och videometadatatrafik. Analysfunktioner som rörelsedetektion, objects- eller personigenkänning och nummerplåtigenkänning används i vissa miljöer, ofta under särskilda regleringar och med starkt fokus på integritet och rättssäkerhet. Inspelad video lagras lokalt, på nätverkslagring eller i molnet, ofta med reglerade retentionstider och åtkomstbehörigheter.

Användningsområdenen är breda: offentliga platser som gator och kollektivtrafik, kommersiella fastigheter, arbetsplatser, skolor och bostadsområden. Övervakning ska vanligtvis ske inom ramen för lagstiftning och interna riktlinjer, med tydlig information till personer som får befinna sig i övervakade områden.

Rättsliga och etiska aspekter behandlar integritet och dataskydd. I Sverige och EU regleras behandling av inspelningar av personuppgifter av GDPR och nationell kameraövervakningslagstiftning, inklusive krav på tydlig skyltning, syftesavgränsning, dataåtkomstbegränsningar och säkra lagringsrutiner. Videodata får inte användas för andra ändamål än det som angetts,och uppgifter ska raderas när de inte längre behövs. Diskussioner kring övervakningens påverkan på privatlivet och risken för missbruk av teknik som ansiktsigenkänning och automatiserad beslutsfattande pågår kontinuerligt.