kameraövervakningslagstiftning

Kameraövervakningslagstiftning reglerar användningen av kamerasystem för övervakningsändamål inom ett land. Syftet med sådan lagstiftning är att balansera samhällets behov av trygghet och brottsbekämpning med individens rätt till integritet. I Sverige regleras detta primärt av kameraövervakningslagen. Lagen ställer krav på att övervakning ska ske på ett sätt som inte kränker människors integritet i onödan. Tillstånd kan krävas för kameraövervakning på vissa platser, till exempel i butiker eller på allmänna platser. Det finns också bestämmelser om hur inspelat material får hanteras, hur länge det får sparas och vem som har rätt att ta del av det. Information om att övervakning sker ska vanligtvis ges genom tydliga informationsskyltar. Dataskyddsförordningen (GDPR) är också central och kompletterar den nationella lagstiftningen genom att ställa krav på hur personuppgifter, inklusive videobilder av identifierbara personer, samlas in, behandlas och skyddas. Undantag från tillståndsplikten kan finnas för exempelvis övervakning av eget hem eller för att förebygga brott på vissa specifika platser. Brott mot bestämmelserna kan leda till sanktioner.