Överdrivning

Överdrivning är handlingen att framställa något som större, viktigare eller mer extremt än vad som är faktiska förhållanden. Ordet kommer från verbet överdriva och används både som beskrivning av språkliga uttryck och av beteenden där tonvikt läggs på överdrivet omfång eller intensitet.

Som retoriskt grepp kan överdrivning användas för att betona en poäng, skapa humor eller förstärka en känsla. Inom litteratur och konst förekommer överdrivning som stilmedel (hyperbol) för att skapa starka bilder eller karaktäriseringar. I reklam och politiskt tal är överdrifter vanliga för att påverka mottagarens uppfattning, medan satir ofta bygger på överdrivna framställningar för att kritisera.

Psykologiskt kan överdrivning motiveras av kognitiva biaser, minnesförvrängningar eller önskan att framstå på ett visst sätt. Socialt kan den fungera för gruppsammanhållning eller identitetsmarkering. Samtidigt innebär överdrivning risker: den kan leda till missförstånd, spridning av felaktig information, minskat förtroende eller eskalerande konflikter.

Identifiering av överdrifter sker genom faktakontroll, källkritik och uppmärksamhet på språkbruk (absoluta termer, superlativ). Motåtgärder omfattar krav på konkreta bevis, kvantifiering och återhållsamhet i framställningen. Begreppet relaterar till närliggande termer som överdrift, hyperbol och förvrängning.