överdrifter

Överdrifter är en retorisk figur där verkligheten beskrivs i starkare ordalag än vad som är sannolikt eller faktiskt. Genom att förstora egenskaper, antal eller händelser skapas effektfullt bildspråk och känsla. I svenskan används ordet överdrift som generell benämning, ofta i kombination med termen hyperbol, som hänvisar till den underliggande grekiska roten.

Överdrifter fyller flera funktioner. De kan göra en text mer minnesvärd, väcka humor eller dramatik, eller betona en poäng. De förutsätter att mottagaren förstår att påståendet inte är bokstavligt sant och att det används i ett kontextuellt ramverk där överdriften är uppenbar.

Exempel: "Jag väntade i hundra år." "Det här var den största festen i hela världen." Sådana formuleringar används vanligt i vardagligt tal, skönlitteratur, reklam och tal där man vill förstärka känslan.

Relaterade begrepp inkluderar litotes, en underdrift som fungerar som motsats, samt ironi och satir där överdrift används för att kritisera. Inom journalistik och vetenskap uppmuntras tydlighet och noggrannhet, så överdrifter bör särskilt undvikas eller tydligt märkas i sakprosa.

Användningen av överdrifter varierar kulturellt och historiskt. I litteratur och scenkonst kan de bidra till rytm och humor, medan måttlig användning kan göra tal eller texter mer engagerande utan att vilseleda.