ytdränering

Ytdrännering är ett begrepp inom vatten- och marklära som beskriver åtgärder för att avleda ytvatten från mark, byggnader och infrastruktur för att förhindra vattenansamling, erosion och fuktskador. Den används inom jordbruk, anläggning och bostads- och kommundrift. Till skillnad från grunddränering riktar sig ytdrännering främst mot ytligt vatten som samlas på ytan vid regn eller snösmältning och som annars kan skapa översvämningar eller skador på byggnader och vägar.

Vanliga metoder består av att jämna ut och leda bort ytvatten genom terränganpassning, diken och avloppskanaler, samt användning av vegetationsytor och ytdiken i mindre utrymmen. Vid grönytor kan swales eller infiltrationstunnlar med växtlighet användas för att bromsa och infiltrera vatten. I urbana miljöer kan ytdrännering ingå i hållbara dräneringslösningar (SuDS) som regnträdgårdar, genomsläppliga ytbeläggningar och överflödvattenkanaler.

Planering av ytdrännering tar hänsyn till klimat, markens genomsläpplighet, sluttning, markens bärförmåga och befintlig infrastruktur. Underhåll är viktigt då rännor, diken och utlopp kan blockeras av sediment, löv eller vegetation. Felaktig ytdrännering kan leda till erosion, näringsläckage till närmiljön och ökad översvämningsrisk.

Användningsområden inkluderar lantbruk där ytvatten kontrolleras för att skydda grödor, väg- och byggnaders dränering för att förebygga fuktskador och översvämning samt parker och idrottsplatser där ytavrinning är en del av dräneringsstrategin.