webbtjänster

Webbtjänster är mjukvarukomponenter som möjliggör maskin till maskinkommunikation över ett nätverk. De exponeras som väldefinierade gränssnitt eller API:er som gör det möjligt för olika system att begära funktioner eller åtkomst till data utan att känna till varandras interna implementeringar. Vanliga tekniska modeller är SOAP-baserade tjänster och RESTful tjänster.

SOAP-tjänster använder XML-meddelanden och ett kontrakt beskrivet i WSDL, medan REST-tjänster bygger på HTTP och resursbaserad design, ofta med JSON eller XML som dataformat. REST används ofta i offentliga API:er, medan SOAP fortfarande används i vissa företagsmiljöer där krav på transaktionssäkerhet och kontrakt är viktigare.

Webbtjänster kommuniceras vanligtvis över HTTP eller HTTPS. Säkerhet hanteras med TLS, och åtkomst styrs genom autentisering och auktorisation, till exempel OAuth, API-nycklar eller klientcertifikat. De används för systemintegration, molntjänster, affärsprocesser och mobilapplikationer.

Arkitekturmönster som SOA och mikrotjänster fokuserar på lös koppling och skalbarhet; API-gateways och tjänstekataloger används ofta i moderna lösningar. Fördelar inkluderar återanvändning, skalbarhet och förbättrad interoperabilitet. Utmaningar innefattar säkerhet, versionshantering, övervakning och nätverksprestanda.

Historisk utveckling började på 1990-talet med SOAP och WSDL; REST blev dominerande under 2000-talet och har drivit uppkomsten av öppna API:er och mikrotjänstarkitektur.