RESTtjänster

RESTtjänster är tjänster som följer arkitekturstilen Representational State Transfer (REST) för kommunikation över nätverk. De är byggda kring resurser som identifieras av universella resursidentifierare (URIs) och tillhandahålls via HTTP eller HTTPS. Varje resurs representeras i ett läsbart format, ofta JSON eller XML, och klienter interagerar med dessa resurser genom standardiserade operationer.

Kärnkoncepten i REST är statslöshet, klient–server-arkitektur, cachning, ett enhetligt gränssnitt och möjligheten att använda lagerstrukturen. En ofta nämnd utväxling är hypermedia som kan innehålla länkar för vidare navigering (HATEOAS). HTTP-metoder används för att utföra handlingar: GET hämtar, POST skapar, PUT uppdaterar eller ersätter en resurs, PATCH gör partiell uppdatering och DELETE tar bort en resurs. Resursrepresentationen utsänds med lämpliga innehållstyper och kan innehålla metadata om tillståndet.

Designprinciper för REST-tjänster inkluderar att namnge resurser med substantiv i plural, att undvika åtgärder i URL:er och att säkerställa en konsekvent struktur över API:et. Versionering av API:et kan ske via URI, headers eller media types. Autentisering och auktorisation vanligtvis sker med mekanismer som OAuth2 eller tokens över TLS. Vanliga HTTP-statuskoder som används är 200, 201, 204, 400, 401, 403, 404, 405 och 500. Idempotens är en återkommande egenskap hos GET, PUT och DELETE, medan POST ofta inte är idempotent.

REST-tjänster är vanliga inom webbaserade API:er och mikrotjänster tack vare enkelhet, skalbarhet och lösgörande av klient och server. Jämfört med äldre tekniker som SOAP erbjuder REST oftast enklare gränssnitt och bättre cachebarhet, men kräver god dokumentation och design för att undvika över- eller underhämtning och för att uppnå effektiv säkerhet och versionering.