växtvävnaden

Växtvävnad är en samling celler som har liknande ursprung och funktion och som tillsammans bygger upp växtens vävnader och organ. Den uppstår ur växtens meristematiska vävnader och bidrar till både tillväxt och specialisering av växtens olika delar.

Primär vävnad bildas under den första tillväxtperioden och består av grundvävnad (parenkym, kollenkym och sklerenkym), epidermis och vaskulär vävnad i primär form. Grundvävnad utgör största delen av vävnaden och har olika funktioner som fotosyntes, lagring och läkning. Parenkymceller är oftast levande och små; kollenkym ger stöd i växande vävnader och sklerenkym ger fastare stöd när växten blir äldre. Epidermis fungerar som yttre skydd och kan även bidra till gasutbyte och vattenförsörjning. Vaskulär vävnad i primär form består av xylem och phloem, som transporterar vatten och näring genom växten.

Sekundär vävnad bildas vid sekundär tillväxt genom kambierna. Vaskulärt kambium producerar ny ved (xylem) och ny floem, vilket ökar växtens tjocklek. Korkkambium bildar kork och bark, vilket skyddar och isolerar växten. Sekundär vävnad är särskilt viktig i stammar och rötter hos vedväxter.

Meristemvävnad utgörs av apikalmeristem vid tips och i knoppar samt av lateralmeristem som möjliggör tjockleksökning. Interkalära meristem finns hos vissa gräsarter och bidrar till snabb tillväxt runt bladbasen.

Växtvävnadens olika typer har specialiserade funktioner, såsom fotosyntes i grundvävnadens parenkymceller i gröna vävnader, transport i xylem och phloem, samt skydd och stöd i epidermis och stödvävnader. Organen rötter, stammar och blad organiserar vävnaden efter deras funktioner.