virulensfaktor

Virulensfaktor, eller virulence factor, är en molekyl, struktur eller mekanism som ett patogen producerar och som bidrar till dess förmåga att orsaka sjukdom hos en värd. Virulensfaktorer kan främja kolonisation av vävnad, invasion, spridning, näringstillgång och vävnadsskada samt bidra till att undvika eller neutralisera värdens försvar. Sammanfattningsvis utgör de en del av patogens strategi för att uppnå infektion, och sjukdomens svårighetsgrad beror både på patogen och värdens faktorer.

Typiska virulensfaktorer hos bakterier inkluderar adhesiner som underlättar fäste vid värdceller, kapslar och biofilm som skyddar mot fagocytos, samt enzym som bryter ned vävnad. Toxiner och olika sekretionstekniker (såsom typ III, IV och VI) kan leverera effektorer till värdceller. Sideroforer möjliggör järnupptag, vilket är viktigt för tillväxt inuti värden. Hos virus innefattar virulensfaktorer proteiner som motverkar värdens interferonsvar och därigenom underlättar replikation och spridning. Hos svampar och parasiter finns motsvarande faktorer samt mekanismer som modulera immunresponsen.

Genetisk grund och reglering: virulensfaktorer kodas vanligtvis av gener på kromosomer, plasmider eller fagiska element, och deras uttryck regleras av miljö, värdspecifika signaler och kommunikation mellan celler (till exempel quorum sensing). De kan spridas mellan organismer genom horisontell genöverföring. Förlust, modifiering eller nya kombinationer av virulensfaktorer påverkar ofta sjukdomsutfallet.

Betydelse och tillämpningar: kunskap om virulensfaktorer används inom utveckling av vacciner och antimikrobiella behandlingar, samt i diagnostik och epidemiologisk övervakning. Det är viktigt att notera att förekomsten av en virulensfaktor inte ensam avgör om en värd får sjukdom; värdens immunstatus, mikrobiell sammanlagd närvaro och infektionens omständigheter spelar stor roll.