vestibulooculära

Vestibulooculära reflexen (VOR) är en neurofysiologisk mekanism som stabiliserar bilden på näthinnan när huvudet rör sig. Den registrerar huvudets rörelser via de tre båggångarna i innerörat och omvandlar dessa signaler till ögonrörelser i motsatt riktning, så att målet förblir i fokus under rörelse. Vid ett friskt tillstånd har VOR normalt en gain nära 1, vilket innebär att ögonens rörelse speglar huvudets rörelse i storlek men i motsatt riktning. Refleksen samverkar med optokinetiska reflexen för att upprätthålla visuell stabilitet under olika hastigheter och synsituationer.

Anatomi och funktion: Båggångarna (horisontell, anterior och posterior) registrerar vinkelhastighet. Signalerna leds genom vestibulära nerven till vestibulära kärnorna i hjärnstammen och vidare till ögonmusklerna via kranialnerverna III, IV och VI. Cerebellum, särskilt flocculus och paraflocculus, bidrar till anpassning av VOR (VOR-adaption) så att gain justeras vid långvariga förändringar i syn- eller huvudrörelse.

Bedömning och klinik: Kliniska tester av VOR inkluderar huvudimpulstest (HIT) för snabba, oförutsedda huvudrörelser och kalorisk test eller roterande stol för lågfrekventa signaler. Ögonrörelser registreras ofta med ENG eller VNG. Patologier som unilateral vestibulär hypofunktion eller bilateral vestibulär förlust ger vertigo, nystagmus och oscillopsi, särskilt vid gång eller när man står stilla. VOR kan påverkas av ålder, migrän eller vissa läkemedel.