båggångarna

Båggångarna är tre sammanlänkade kanaler i innerörat som tillhör vestibularsystemet och är ansvariga för att registrera huvudets rotation. De ligger i närheten av snäckan och består av bony, beniga kanaler som rymmer den membranösa båggången, fylld med endolymfa. Var och en av båggångarna är riktad i en annan geometrisk plan: lateral (horisontal) buktning, superior (anterior) och posterior. Vid startpunkten av varje båggång finns en ampull där hårcellerna i crista ampullaris är belägna och deras stereocilier stöter mot cupula, en geléartad struktur.

Funktionen är att känna av vinkelböjningar och angular acceleration i tre dimensioner. När huvudet roteras rör sig endolymfan i kanalerna och skapar genom fluidsnittet en förskjutning av cupula, vilket böjer hårcellerna. Detta omvandlas till nervsignaler som leds via vestibularisnerven till hjärnstammen och cerebellum. Tillsammans med de otolitiska organen i utricle och saccule ger båggångarna information om huvudets rörelse och position och bidrar till balans samt till vestibulo-ögonreflexen som stabiliserar blicken vid huvudrörelser.

Klinisk betydelse: störningar i båggångarna kan orsaka vertigo eller yrsel. En vanlig åkomma är benign paroxysmal positionell vertigo (BPPV), ofta kopplad till att små otkonier hamnar i en av kanalerna, vanligtvis den posteriora. Diagnostik och behandling innefattar manövrar som Dix-Hallpike-testet och canalith-repositioning (till exempel Epley-manövern).