vattenodling

Vattenodling, ofta kallad akvakultur, är odling av vattenlevande organismer under kontrollerade vattenförhållanden. Den omfattar produktion i både färsk- och saltvatten och kan bedrivas i olika system, från dammar och kustnära nätburar till landbaserade tankar och recirkulerande system (RAS).

Vanliga odlingsformer är fiskodling, skaldjursodling, musselodling och algodling. Fiskodling sker ofta i dammar eller kustnära nätburar; skaldjursodling bedrivs i bottnarna eller i burar; algodling kan ske i öppna system eller i landbaserade anläggningar.

Tekniker och system inkluderar damm- och kustodling, landbaserade RAS samt flytande odlingsanläggningar. Vattenkvaliteten kontrolleras genom reglering av syre, temperatur, pH och olika näringsämnen som ammonium och nitrat. Foderkostnaden är ofta den största driftskostnaden, och hållbarhet uppnås genom förbättrad foderutnyttjande och användning av ansvarsfulla foderkällor och alternativ till fiskmjöl och fiskolja.

Miljöaspekter och utmaningar innefattar näringsläckage och risk för övergödning, påverkan på vilda populationer via utsläpp eller genetisk påverkan från uppfödda arter, samt sjukdomar och parasiter. Åtgärder inkluderar noggrann siting, avlopps- och avfalls­hantering, vattenåtervinning, bioövervakning och certifieringar som främjar hållbara metoder.

Betydelse och framtid: Vattenodling är en viktig del av världens livsmedelsförsörjning och står för en växande andel av fisk- och skaldjursproduktionen. Utvecklingen fokuserar på ökad resurseffektivitet, minskad miljöpåverkan, förbättrad djurvälfärd och utveckling av alternativa fodermedel samt storskalig produktion med minimal påverkan på ekosystemen.