fiskodling

Fiskodling, eller akvakultur, är odling av fisk i kontrollerade miljöer för produktion av färdig fisk eller fiskprodukter. Syftet är att öka tillgången på fisk samtidigt som man använder vattenbruksresurser mer effektivt än i vildfiskfångst. Odlingen kan ske i olika typer av vatten och system, i både sötvatten och bräckt vatten.

Vanliga system är nätkassar eller burar i havs- eller insjömiljöer (open-water cage culture), dammar och bassänger samt slutna recirkulerande system där vatten renas och återanvänds (RAS). Olika arter dominerar i olika klimat: lax och regnbåge i tempererade kustommråden, tilapia och karp i varmare klimat, samt andra arter som öring och vissa tropiska fiskar i specifika regioner. Produktionsvolymer och teknik varierar mellan småskaliga gårdsodlingar och industriella anläggningar.

Foderutnyttjandet och näringsbehov är centrala ekonomiska faktorer i fiskodling. Måltandelen av foderbudgetar består av fiskmjöl och fiskolja i traditionell odling, men växtbaserade och alternativa fodermedel utvecklas för att öka hållbarheten. Miljöaspekter är viktiga, bland annat upparbetning av avfall och näringsutsläpp till omgivningen, risker för utsläpp av fisk och genetiska konsekvenser vid genbanksintroduktion samt spridning av sjukdomar och parasiter såsom havslöss vid laxodling. Biosekretet och god djuromsorg är centrala frågor.

Reglering och certifiering spelar en viktig roll. Produktionsanläggningar kräver miljötillstånd och ofta kontrollprogram för vattenkvalitet, fiskens hälsa och biosäkerhet. Certifieringar som ASC och GlobalG.A.P. används i många marknader för att visa uppfyllelse av hållbarhets- och kvalitetsstandarder. Framtiden präglas av ökad användning av recirkulerande system, förbättrad foderteknik och utveckling av offshore- och integrerade odlingslösningar.