foderutnyttjande

Foderutnyttjande är begreppet som beskriver hur effektivt ett djurfoder omvandlas till användbar energi och växande vävnad eller mjölk. Det innefattar både hur mycket av fodret som kan utnyttjas av djuret (digestibilitet och energiutnyttjande) och hur väl protein och andra näringsämnen omvandlas till produktion. Hög foderutnyttjande minskar avfall och miljöpåverkan samtidigt som kostnaderna per producerad enhet sjunker.

Mått på foderutnyttjande inkluderar foderförbrukning per producerad enhet (till exempel kg foder per liter mjölk eller per kg viktökning), foderutnyttjandegrad eller foderomvandlingsförmåga, samt biokemiska mått som metabol energi (ME) och nettoenergi (NE) som är tillgängliga för produktionen. Djurinternas matsmältning och biotransformation avgör hur effektivt fodret faktiskt används.

Faktorer som påverkar foderutnyttjandet är art och ras, produktionsstadium, foderkvalitet, sammansättning (energi, protein, fiber), foderberedning och spjälkbarhet, antinutrienter, samt hantering av foderintaget och foderstrukturen. Råvarornas kvalitet samt balansen mellan energi och protein och synkronisering av näringsämnen är särskilt viktig hos idisslare.

För att förbättra foderutnyttjandet används strategier som val av högkvalitativt foder, justering av råvaror och rationen, ökad spjälkbarhet genom bearbetning, optimal fiberhalt för mag-tarmfunktionen, samt rationell planering och övervakning av foderintag. Miljömässiga och ekonomiska mål gör foderutnyttjande till centralt begrepp i djurproduktion.