varmeavgivningen

Varmeavgivning är processen där energi i form av värme lämnar en kropp eller ett system till dess omgivning. Det är en form av värmeöverföring och sker huvudsakligen genom tre mekanismer: värmeledning, konvektion och strålning. Vid värmeledning flödar värme genom ett material i riktning mot lägre temperatur; enligt Fouriers lag är q = -k A dT/dx. Konvektion innebär överföring till eller från en vätska eller gas, ofta beskriven med q = h A ΔT. Strålning följer Stefan-Boltzmanns lag: P = ε σ A T^4, där ε är emissivitet, σ är Stefan-Boltzmanns konstant, A ytan och T temperaturen i kelvin.

Faktorer som påverkar varmeavgivningen inkluderar temperaturskillnaden mellan kropp och omgivning, ytan och formen, samt materialegenskaper som värmeledningsförmåga, emissivitet och konvektiva värmeöverföringskoefficienter. I praktiken används begreppet inom byggnadsteknik och teknik: värmeförlust genom väggar och fönster samt avledning av värme från elektroniska komponenter med kylflänsar och fläktar.

Inom biologi producerar kroppen metabol värme som avges genom strålning, konvektion, ledning och svettavdunstning, vilket är en del av kroppens termoreglering. Begreppet är centralt inom termodynamik, byggnadsteknik, elektronik och fysiologi.