växtområde

Ett växtområde, eller utbredning, betecknar det geografiska området där en växtart normalt förekommer och kan reproducera sig i vilt tillstånd. Begreppet används både för att beskriva artens kärnområden och för att markera spridningen till mindre populationer i särskilda livsmiljöer. Växtområdet avgränsas ofta av miljöförhållanden som gör att arten kan leva där, och kan vara kontinuerligt över stora regioner eller fragmenterat över landskap.

Växtområdets storlek och form påverkas av flera faktorer. Klimat är en central bestämningsfaktor, särskilt temperatur och nederbörd, men även säsongsmönster och extremväder. Jordmån, näring, pH–värde och dränering avgör vilka växter som kan etablera sig. Höjd över havet och närhet till vatten påverkar också spridningen. Biotiska faktorer såsom pollinerare, konkurrens med andra växter, herbivori och symbiotiska relationer spelar större roll i vilken del av området arten lyckas överleva. Växtområden kan vara relativt stabila eller förändras över tid genom naturliga processer eller mänsklig påverkan. Forskning i biogeografi kartlägger utbredning med fältobservationer, samlingar i herbarium och modellering av klimatscenarier.

Förståelsen av växtområden är viktig inom naturvård och växtgeografi. Den hjälper till att bedöma bevarandebehov, förutse effekter av klimatförändringar och planera åtgärder som främjar biologisk mångfald. Artens utbredning kan förändras när nya områden blir lämpliga eller när tidigare livsmiljöer försvinner. Exempelvis har norra fjäll- och barrskogsområden upplevt skiftningar i växtområden som svar på uppvärmningen.