väckelse

Väckelse är inom kristen tradition en process av religiös förnyelse eller återuppvaknande. Begreppet används för att beskriva perioder eller händelser då troende upplever ett starkt andligt engagemang, ofta med omvändelser, ett nytt liv i tro och ökat deltagande i gudstjänster, bön och missionsarbete. Ordet härstammar från svenska väcka, "att väcka", och betonar uppvaknandet av tro och liv i ett samhälle.

Historiskt används väckelse som beteckning för olika rörelser som syftar till andlig förnyelse. I Sverige kopplas det framför allt till väckelserörelserna under 1800-talet, som betonade personliga omvändelser, helgelse och predikan av väckelseförkunnare. Dessa rörelser kunde ligga i spänningsfältet mellan konservativ pietism och mer fri kyrklig rörelse och ledde till bildandet av frikyrkliga samfund samt ökade religiöst engagemang i landsbygd och städer.

Väckelse kännetecknas ofta av mötesförkunnelse, missionsarbete och väckelsemöten där starkt religiöst uttryck och personliga vittnesmål var vanligt. Predikan, böne- och bibelstudier samt hjälp- och utbildningsinsatser var centrala inslag. Socialt engagemang och internationell mission har ofta följt med väckelserörelserna, även om rörelserna också kritiserats för betoning på emotionella upplevelser eller exkluderande tendenser i vissa sammanhang.

Idag används ordet främst i historiska sammanhang för att beskriva tidigare perioder av religiös förnyelse, men det förekommer även i samtida sammanhang som beteckning för nya initiativ till religiöst uppvaknande inom olika samfund.