väckelserörelserna

Väckelserörelserna är ett samlingsnamn inom svensk religiös historia som används för att beskriva en serie evangeliska väckelser som främst uppstod under 1700- och 1800-talen i Sverige. De utgick ofta från en pietistisk och evangelikal inriktning inom eller vid sidan av den svenska folkkyrkan och ledde så småningom till bildandet av frikyrkor och nya trosgemenskaper.

Kärnan i rörelserna var en betoning av personligt omvändelse- och troende­liv, bibelläsning, bön och livlig deltagelse i gemenskapen utanför den liturgiska formen i statskyrkan. Väckelserna arbetade ofta genom läsarsammanhang, circle- eller bibelgrupper, hemmagudstjänster och framträdanden av lekmän som predikade fri från prästkasten. Formen och betoningen varierade mellan olika lokala miljöer och ledare, men de gemensamma dragen var fokuseringen på omvändelse, ett personligt möte med tron och ett enklare, mer informellt kyrkoliv.

Ekonomiskt och socialt bidrog väckelserörelserna till en betydande omvandling av svenskt kyrkliv genom att främja uppkomsten av frikyrkliga samfund och omfattande missions- och diakonalt arbete. Rörelserna influerade undervisning, alfabetisering och publicering samt laddade för nytolkningar av kristen tro i svenska sammanhang. De kunde dock möta motstånd från myndigheterna och den etablerade kyrkans prästerskap samt stå i konflikt med olika teologiska uppfattningar och kyrkliga strukturer.

Synen på kyrkligt ledarskap och organisation utvecklades under inflytande av väckelserörelserna, och deras arv lever i dagens svenska frikyrkliga och evangelikala traditioner.