utpressning

Utpressning är en praktik där en aktör tvingar en annan part att göra något eller avstå från något genom hot om skada, ekonomisk förlust eller negativ offentlighet. Den centrala egenskapen är en stark maktobalans där offrets valmöjligheter begränsas och där konsekvenserna av motstånd upplevs som allvarliga.

Utpressning förekommer i olika sammanhang. Inom kriminalitet används det ofta i skyddsutpressning eller utpressning för pengar. Inom privata relationer kan coercive control och annan övergrepp utgöra mekanismerna bakom långvarig kontroll och rädsla. I bredare samhälls- och arbetsrelaterade sammanhang kan stat, företag eller andra organisationer använda eller uppvisa former av tvång, svartmålning eller överväldigande byråkratiskt tryck som leder till ojämlika eller ofria beslut. Digital utpressning har blivit vanligare med spridning av komprometterande information eller hot om offentliggörande.

Metoderna för utpressning varierar men bygger oftast på hot om skada: våld eller hot om våld, spridning av skadlig eller pinande information, ekonomiskt tvång, utestning ur sociala eller professionella sammanhang, eller missbruk av rättsliga och administrativa processer för att skrämma offret.

Konsekvenserna kan vara betydande och långvariga, inklusive psykisk stress, ekonomisk förlust, social isolering och minskat förtroende för institutioner. Huruvida något fall klassas som utpressning regleras ofta av nationell lagstiftning; i rättsliga sammanhang används begreppet extortion eller utpressning som brottsrubrik, medan forskning ofta behandlar det inom kriminologi, sociologi och psykologi. Att mäta och definiera utpressning är dock ofta utmanande på grund av gråzoner mellan hot, kontroll och samtycke.