utladdning

Utladdning är termen för processen där lagrad elektrisk energi frigörs genom att elektriska laddningar rör sig från ett område med högre potential till ett lägre. Den här processen förekommer i allt från batterier och kondensatorer till ledningar och atmosfäriska fenomen. Utladdning kan leda till strömflöde, värme, ljus eller ljud, beroende av sammanhanget.

Inom elektricitet uppträder utladdning ofta som gnista eller bågladdning när luftens dielektriska styrka överskrids, eller som corona-discharge runt högspänningskomponenter. I elektrochemiska system uppstår utladdning när elektroner överförs vid elektroder under en redoxreaktion och energin lämnar systemet till den omgivande kretsen.

Mängden laddning som utladdas mäts i coulomb, medan den frigjorda energin anges i joule eller wattimmar. För batterier och kondensatorer beskriver utladdningen hur snabbt energi lämnar systemet och hur kapaciteten påverkas. Snabb utladdning kan påverka livslängd och termisk stabilitet i vissa källor.

Säkerhet och skydd mot oavsiktlig utladdning är viktigt i elektronik och industri. Statisk elektricitet kan orsaka skadliga urladdningar mot känslig elektronik (ESD), varför jordning, god isolering och ESD-skydd används. I större system krävs ofta kontroll av potentialskillnader och åtgärder mot överslag.

Användningsområden: i energilagringssystem är utladdning en central del av funktions- och livslängdsberäkningar. Uppladdning och utladdning betraktas som motsatser; en enhet laddas ur när energi lämnar, och laddas i när energi tillförs genom en extern källa.