tändhatten

Tändhatten är tippen på en tändsticka, den kemiska huvuddelen som antänds när stickan används. Innehållet i tändhatten varierar mellan olika typer och tillverkare, men i moderna säkra tändstickor består tändhatten vanligtvis av en oxidator (ofta kaliumklorat), ett bränsle (såsom svavel eller stärkelse), ett bindemedel och färgämne. Antändningen uppnås oftast genom friktion mot en friktionsyta som finns på tändförvararens yta eller på tändsticksförpackningen. Denna friktionsyta är behandlad med röd fosfor och slipmedel, vilket ger tillräcklig hetta för att antända tändhatten när stickan dras mot den.

Historiskt användes vitt fosfor i vissa tändhattar, vilket var mycket giftigt och kopplat till hälsoproblem hos arbetare. Efter hälso- och säkerhetsregleringar övergavs vitt fosfor i de flesta tillverkningar och dagens praktiska tändstickor baseras på säkrare kemiska kombinationer där huvudets tändaktiverande effekt härrör från friktionen mot den behandlade friktionsytan snarare än från giftiga fosforformer i huvudet.

Typiska variationer inkluderar säkra tändstickor (safety matches) där tändningen huvudsakligen sker mot friktionsytan, och äldre eller specialiserade strik-anywhere-tändstickor som kräver särskilda friktionskontakter eller har olika chemistra. Alla tändhatten och tillhörande material hanteras under kontrollerade förhållanden och regleras av säkerhets- och miljökrav.

Se också: tändsticka, tändstickans historia.